Idag har jag exakt en månad kvar här hos värdfamiljen i Canberra. Det är galet vad fort tiden har gått. Hur mycket som hänt, hur mycket jag lärt mig, om mig själv, Australien och barnuppfostran.
Att jobba som Au Pair har definitivt gett mig en liten bild om hur det är att vara förälder. Många kompisar säger att jobba som Au Pair är det bästa preventivmedlet som finns. Både ja och nej. Jag vill definitivt ha barn. I FRAMTIDEN. Jag är verkligen inte där än (steg ett, pojkvän). Jag har mycket kvar att uppleva och göra innan jag skaffar mig familj. En kompis sa att efter detta så borde jag ju bli en superförälder, jag tror inte riktigt att det är sant. Men jobbet har fått mig att tänka till, jag reflekterar över hur värdföräldrarna gör, jämför det med hur mina föräldrar behandlade mig och har skapat mig en uppfattning om hur jag vill att mina framtida barns barnuppfostran ska se ut.
Just nu så sitter mina gossar och jag och leker med Play Doh. Jag tittar på dem och blir varm. De är så fina, så goa. (Oftast iallafall, ibland kan de nästan driva en till vansinne). Jag kommer sakna dem, de kommer jag verkligen. Samtidigt är jag redo för nästa steg. Ett nytt äventyr ligger för mina fötter. Jag ska ut och uppleva resten av Australien. Jag ska sova i hostelsängar, äta billig pasta till middag och hänga på stranden (förhoppningsvis se lite snygga livvakter). Jag ska backpacka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar