dags att säga hejdå

Det börjar verkligen närma sig nu. Jag packar och packar om, slänger grejer, väljer bort kläder. Inte lätt att försöka resa lätt efter att ha bott här i ett halvår. Men det löser sig!

Jag har lagat mat. Pojkarna och Nicoles favvo, pasta carbonara. Enkelt men väldigt gott. Beröm för mina tomater fick jag också.

Hannah kom över för att säga hejdå på riktigt. Känns sorgligt. Som tur är så ska hon plugga i Europa i höst så vi kan förhoppningsvis ses. Innan det så ska hon stanna här och jobba ett tag, så hon flyttar in i ett hus nu i helgen. Så med sig igår hade hon en bokhylla som vi byggde ihop. 

Sötnos!

Jag och mina favoriter. Helgalna alla tre. Men så roligt vi har. 

Igår så hoppade vi studsmatta, lekte på hoppborgen och lekte björnen sover. Det är fördelen med att vara fler här hemma, vi kan leka mer. Pojkarna älskar att dansa så danceparty är något vi gör nästan dagligen. De vet nu att jag lämnar på lördag "Vi kommer bli väldigt ledsna". Ja, det är ni inte ensam om kan jag ju bara säga

En solig tisdag

Så otroligt söta killar!

De ville båda gå i täten till skolan imorse så detta blev lösningen, håll varandra i handen så kan ni båda två gå först. Idag var sista gången som jag fick lämna dem på skolan. (De går bara 5 dagar på två veckor.) Kändes lite tråkigt. Men nu när jag ska ha dem hela dagarna så har jag mer tid att umgås med dem!

Efter att vi lämnat pojkarna på skolan så tog jag en stor promenad runt sjön. Det var väldigt skönt och vädret var fint. Jag kommer absolut att minnas Canberra med ett leende. Jag har hört att man ska sluta när det är som bäst. Det är det verkligen nu. Allt är så himla bra. Pojkarna är underbara, min värdpappa är lika galen som alltid, om inte värre (Jag menar han kastar saker på mig och drar aussie skämt mest hela tiden) Min värdmamma och jag har en väldigt bra relation, ser på matlagningsprogram och småpratar.

Lunch vid sjön. 

Kan inte förstå att det nästan är över. Jag trivs så bra. Är lycklig. 

Jag skickar inte bara kort till andra, jag har även skrivit en hälsning till mig själv. Blir som en liten överraskning när jag kommer hem. Sen så skriver jag ju dagbok nästan dagligen också.

Annars då? Jag har hört av mamma att halva tjocka släkten läser bloggen. Riktigt kul! Så hej Moster Kerstin (mammas moster), hoppas allt är bra med dig.

Här är det varmt och skönt. Tillräckligt "kallt" för att jag ska kunna ut och springa på morgonen. Har börjat packa nu. Väggarna töms på kort och garderoben töms på kläder. Lite sorglig. Jag trodde att jag reste rätt lätt efter att ha skickat hem så mycket med mamma och pappa, men ändå så lyckas ryggsäcken bli full och jättetung... Blir intressant att se om jag lyckas få med allt.

happylife

Sista helgen i Canberra är nästan över. En mycket bra helg.
Gick till min favvo marknad Old Bus Depot Market. Kände att jag ville göra det en sista gång innan jag åker härifrån. Mötte upp med Hannah, vi gick omkring. Visade Melanie, min familjs nya au pair, runt och hade självklart kaffe. Nästan alla caféer var fullsatta. Anledning? Söndag förmiddag, alla Canberrians (översättning på det?) vill äta brunch ut på stan. Så vi kände oss nästan som en del av lokalbefolkningen.

Solen sken på oss och vi satt i en park och bara hade det skönt

Jag hittade en fin kyrka som jag självklart behövde ta kort på.

Nu ska min värdmamma och jag snart sätta oss och se på My kitchen rules. Det är den Australienska versionen av halv åtta hos mig, med skillnaden att det är två personer som lagar mat tillsammans. Riktigt bra, men det bästa är nästan att höra av deltagarna prata. Han måste vara den mest negativa person som jag någonsin sett. Så vi sitter mest där och skrattar åt honom.

Min värdpappa fortsätter att berömma min engelska. Alltid roligt att höra. En annan spännande sak är att Melanie och jag såg på film tidigare. Eftersom hon har lite svårt för engelskan så hade vi på fransk textning. Jag lyssnade mest på engelskan, men med tanke på att jag läst franska i några år så kunde jag även följa med på den franska texten. Ett bra sätt för mig att bibehålla/förbättra mina franskakunskaper!

Things are about to change

Jag tror att pojkarna känner på sig att något är på väg att förändras. De är nästan som klister på mig. På ett underbart fint sätt. Aiden ville inte sova utan minst fyra godnatt pussar. Lachlan ville bara ha hjälp av mig. De betedde sig som änglar hela dagen. Lyssnade jättebra. Vi lekte och hade kul.

Den nya au parien har kommit nu. Känns konstigt att vara en till i huset. Jag blir väl någonslags mellanhand för henne. Hon är från Frankrike. Hennes engelska är väl inte jättebra, det är ju klart det är därför man åker. Så ibland när Mick snackar alldeles för mycket slang så agerar jag tolk. För jag vet hur svårt det kan vara att förstå honom ibland. Men man lär sig. Vi kommer att spendera en vecka tillsammans, så att pojkarna får en mjuk övergång och att hon känner sig bekväm.

En bild från första dagen då jag mötte pojkarna

Goodbye Party

Fredag kväll var kvällen med stort K. Hejdå kalas för mig. Vi bjöd in både kompisar till familjen, alla med tvillingar förstås, och jag bjöd in vänner. Det var underbart roligt. God mat, trevligt sällskap och glada miner.

Massa gott tilltugg.

Bor man i Australien så gör man. Självklart hade vi BBQ. 

Jag gav min värdfamiljen ett fotoalbum som blev mycket uppskattat. Jag har, som ni vet, fotat en hel del och nu satte jag ihop några av mina favoritbilder till ett album. Jag är ju inte säker på om pojkarna kommer att minnas mig i framtiden, förhoppningsvis så kan fotona underlätta lite grand. 

Genevieve. Min super sköna australienska granne. I'm trying to teach her Swedish and she is pretty good at it. You'll need it when you're coming to visit me, 'cause nobody is gonna understand your bloody Australian accent. 

Harmony. Another awesome Australian friend. Thanks for showing me what Australia is really about. Beer, pool, the coast and super friendly people. I'll see you in Sweden too. 

Marianne, Harmony. Inga, my always smiling German friend. Always in the mood for something crazy. And Hannah, my amazing friend who's been living half around the world, including Sweden and know the importance of a good cup of coffee. 

Jag bakade min favorittårta, mammas dajmtårta. Enligt Mick så får jag inte åka hem nu när han vet hur bra jag är på att göra tårtor. 

Som ett barn på födelsedagen.

Självklart så hade vi dance party.

6 månader senare, tror att detta är min absoluta favoritbild. Jag fullkomligt älskar dessa (ja vet att det bara är en på kortet) pojkar. De har gett mig så otroligt mycket. Jag har sett dem utvecklats, både mentalt och fysiskt. Jag har sett vilket fantastiskt band de har emellan varandra. Varje dag har de fått mig att le.

No words needed

Goa ungar

I don't think Canberra wants me to leave. Värsta ovädret igår, regn, storm, åska och blixtar. Den positiva sidan är väl hur mysigt jag och pojkarna hade det. Vi låg tätt i en säng och läste godnattsaga. Mysigheten fortsatte idag. Efter frukost så satte vi oss i soffan och såg på Björn Bröder (så himla bra film!) Det kommer eld i filmen, Lachlan tar min hand och frågar Are you scared? Don't be. Be a brave girl. Och jag som trodde att det var jag som skulle skydda dem...

Det är roligt att se hur mycket barn snappar upp. Vi var ute i trädgården och gungade. Aiden ville att jag skulle gunga, klart jag gör det. Han börjar ge mig fart "Bend you legs, and strech! See, you can almost swing by yourself now" Precis som jag brukar säga till dem. De är allt för härliga ungar!

En av mina favvobilder. Två pojkar som alltid är redo för äventyr!

It's about the small things

Jag har alltid varit en sparsam person. Jag gillar inte att spendera pengar. Samtidigt så vet jag vikten av att unna sig saker ibland. Det är jätte viktigt, vare sig det handlar om att köpa en ny tröja, en kaffe på stan, en god bok eller en resa. Bara grejen att du gör någonting för dig själv.

Jag föredrar ibland att spendera pengar på andra. Inte slösa. Men när jag ska köpa julklappar tillexempel så vill jag att det ska vara något fint. En annan sak, som är väldigt fint att få är vykort eller brev. Gammalmodigt men ack så trevligt. Under min tid här så har jag skickat lite brev till olika vänner. En kompis till mig är Au Pair i Frankrike och vi brevväxlar med varandra. Det är verkligen trevligt, jag blir så glad varje gång det ligger ett brev till mig i brevlådan. Idag så bestämde jag mig för att skicka kort till min gammelfaster. Istället för ett vanligt vykort så framkallade jag ett kort på mig själv utanför Opera Huset (mer australiensk än så kan det väl inte bli?). Min gammelfaster är nog den coolaste människan jag mött. Hon är lite av en idol för mig. Rest runt i nästan hela världen. Läser fortfarande engelska böcker "för att hålla igång kunskaperna". En sådan där superkvinna vill jag också bli. När jag var yngre hade hon ett enormt stort hus, med en stor vind. Kunde hitta allt möjligt där. 

Vad jag ville komma fram till var vikten av att både göra fina saker för sig själv och andra. Det behöver inte vara stort eller dyrt. Personliga saker uppskattas ofta mer. Glöm inte heller hur fint det är att få ett brev på posten. Något så litet kan betyda så mycket

Hejdå staden

Jag har börjat säga hejdå. Till människor, till staden. Det är inte länge kvar nu. Jag har bokat min biljett till Melbourne och snart bär det vidare.

Igår bestämde jag mig för att ha en dag i Canberra. Äta lunch på min favoritplats. Går runt. Se allt för sista gången. Jag har 1,5 vecka kvar men jag är inte säker på att jag åker in för mig själv igen.

Jag kan inte räkna hur många gånger jag har suttit på den här gräskullen, med utsikt över sjön. Det är så fridfullt. Så fint. En plats jag aldrig glömmer. 

Ni ser mannen ner i vänster hörn? Han går omkring i bara shorts. Jag hade också en väldigt stor lust att göra det, men är det säker på att det är okej. Det är fortfarande varmt. Men en behaglig värme, 30°. Det är inga problem att promenera runt och vara utomhus, men jag hade inte velat göra en löptur. 

Djurlivet här är väldigt fint. Jag ser nästan alltid färgglada fåglar. Detta är ju bara en vanlig fiskmås men nästan dagligen så ser jag en röd/grön papegoja. 

Igår så blev jag också skrämd av en känguru som hoppade fram precis framför mig. Jag tror att jag är mer rädd för de Australienska djuren nu när jag varit här ett tag, jämfört med hur jag var i början. Jag är väldigt vaksam när jag går omkring i gräset. Är orolig över att jag ska snubbla över någon orm. Brown snake, black snake etc. De flesta ormar här kan ju döda mig så. 

Today is a good day

Idag har jag gått i skola. Eller nej, det är inte riktigt sant. Förra veckan fick jag en förfrågan av en av lärarna om jag skulle kunna tänka komma till skolan en dag och sjunga svenska sånger med barnen. Jaha tänkte jag, det kan jag väl göra. 

Så idag följde jag med pojkarna till skolan. Vi sjöng Blinka lilla stjärna och Bä bä vita lamm. Barnen fick testa på att räkna till tre. Jag lärde dem att säga hej och hejdå och hur man presenterar sig. Barnen är såpas små att jag är inte säker på att de kommer att komma ihåg detta. Det var en intressant upplevelse och "mina" barn var nog lite stolta över att ha mig där

Efter skolan så gick jag ner till köpcentret för att växla in lite pengar. Jag har under hela min tid här stoppat undan mynt i en burk. Varje gång plånboken börjar bli lite tung så har jag lagt dem där. Nu ungefär 5 månader senare så innehöll burken jämförelsevis 150kr. Ganska bra tycker jag. Pengar som under tiden jag lagt undan dem inte vara värda särskilt mycket, har nu gjort ett bra tillskott till resekassan. Det kan innebär en surflektion, ett restaurangbesök eller något helt annat. Detta är definitivt ett tips till alla! Jag gjorde samma sak inför studenten, la undan lite pengar hela tiden. Om du vill köpa eller göra något om ett tag så behöver du inte börja med att lägga undan 1000kr i månaden. Det märker du av. Det här sparandet märks inte. Du får bara en glad överraskning i slutet. 

Det finns få saker som får mig att må så bra som en skogspromenad. Luften, friheten, allt. Jag vandrade upp på ett stort berg. Hittade nya vägar, och en järnväg som jag inte visste fanns.

Något annat jag inte visste fanns var tallskog. Jag gick omkring och det kändes nästan om att jag var hemma. 

Väldigt fint

Trodde nästan att min bror varit här. Någon hade byggt hopp i skogen. Precis som min bror gjorde förr

Jag hittade en enorm tallkotte. 

(Jag vet att tullen in till Australien är väldigt sträng, men hur är det åt andra hållet? Någon som vet?)

Så ja, jag hade en bra dag. Tar vara på den sista tiden här

En bild av Sverige

Min kompis Sarah(som som nu är påväg att flytta till SWE) har tidigare bott ett år i Sverige. I Stockholm. Hon har en bild av hur svenskar ska vara. Och jag är inte alls sådan. Hon frågar mig om jag verkligen är svensk. Hon har pratat med sina kompisar av hennes bild av en svensk och efter att de har träffat mig så säger hon "Marianne, är ett undantag, hon är ingen typisk svensk tjej" 

Vi kan ju börja med det uppenbara. Jag är inte blond och jag har inte blåa ögon. Det är ganska intressant att höra vad någon utifrån tycker om Sverige och dess invånare. Om man jämför en australiensare med en svensk så tycker hon att australiensare är mer öppna. Det kan jag nog hålla med om. De är väldigt vänliga, släpper gärna in nya människor i sina vänskapskretsar och är sociala. Sarah tycker att jag är mer som dem. "Du är väldigt social, och inte rädd för att prata med nya människor". Inte första gången jag hört det. Stämmer nog ganska bra. 

Ja, nu kan man tycka att hon drar alla över en kant. Så bli inte förnedrade. Men detta är hennes bild av Sverige, jag har en bild av en australiensare och jag tror att alla som reser tids nog ser någon form av stereotyp av befolkningen som de möter. 

En annan sak som Sarah säger är att hon tycker att jag är så väldigt positivt. Att jag alltid väljer att se saker från den ljusa sidan. Det kan stämma ibland, jag vet att vissa saker är ingen idé att oroa sig för. Jag väljer att se lösningar istället för problem. (Detta betyder inte att jag är Miss Positiv hela tiden)

Ett exempel på detta fick jag faktiskt se själv i lördags. Jag mådde inte särskilt bra. Har bott här i 6 månader nu, 2 veckor innan jag åker så drar jag på mig någon Australien - bakterie. Canberra vill tydligt inte bli av med mig! Jag skulle kunna deppa ner mig ordentligt. Första regnovädret under min tid kommer hit. Det öser ner. Men nej, jag (och min värdmamma) kryper upp i varsin soffa och ser på film nästan hela dagen. Alla de där filmerna som jag såg när jag var yngre och tyckte var så bra. Casper, Peter Pan och så någon Jack Kangaroo. Pojkarna ger oss glass. Så ja, trots magont och regnoväder så blev det en rätt bra lördag. Man kan se allt från två sidor, och väljer man att se på det från den ljusa sidan blir allting mycket lättare och roligare. 

Farewell

Senaste veckorna har bestått av många hejdå. De flesta av mina au pair kompisar lämnar nu sina familjer. Aino, Sophie, Pia, Kristina etc. Det är inte så konstigt, vi kom alla ungefär samma tid, och lämnar familjerna i samma veva. Igår så jag hejdå till Sarah, som flyttar till Sverige. Så himla kul att träffa någon som jag vet inte bara är en temporär vän, utan någon som jag faktiskt kan träffa igen, hemma i Sverige!

Australien påverkar

Nu har jag varit här ganska länge, och man kan definitivt säga att Australien har påverkat mig. 

Jag såg på film igår, huvudpersonen skulle mötas i Hyde Park. De kommer dit och jag tänker "Det där är inte Hyde Park?!" I filmen så är det i London, medan jag associerar Hyde Park med favvoparken i Sydney.

Andra gånger när jag ser på amerikanska filmer så blir jag konfunderad när människorna hoppar in i bilen på vänster sida och kör iväg. "Hallå, ratten sitter ju på höger?"

I helgen så satte jag mig och såg på reprisen av Melodifestivalen och jag blev överraskad över att de pratade svenska. 

Jag har absolut vant mig vid Australien vid det här laget. Jag tänker på engelska, även när jag är ensam. Ser filmer på engelska, pratar engelska och lyssna på musik har blivit ännu mer om att förstå vad låttexten handlar om. 

När jag möter någon så tänker jag inte Hej, utan nu är det G'day eller Hi, how's it going?

Jag kan inte titulera mig som en Aussie riktigt än, men jag är på god väg.

Mammas dag

Idag är ingen vanlig dag. Det är min mammas födelsedag. Världen bästa mamma.

Jag vill säga tack till dig mamma, för att du finns där för mig i alla lägen och för att du alltid tror på mig Innan jag åkte iväg så sa du "Jag hade inte släppt iväg dig om jag inte var säker på att du skulle klara av det". Jag behöver inte använda ord för att du ska förstå om det är något som är fel. Du vet nästan jämt hur jag känner och har hjälpt mig genom allt. 

Din mat är den godaste jag vet och dina råd funkar bäst. 

Bilden är från en av de mest fantastisk saker vi gjort tillsammans. Fyra veckor, hela familjen Melkersson i USA. Oförglömligt. 

Jag saknar dig massor och önskar att jag kunde ge dig en jättestor kram idag. Ha en underbar dag

Jag älskar dig

The Beach

Igår blev jag upplockad av två fina vänner. Vi åkte mot kusten, destination Broulee. Harmony's sister has a beach house there. Vi hade en mycket trevlig kväll, stannade upp sent, såg på film och pratade om allt mellan himmel och jord. 

Harmony och jag började tisdags morgonen med en löptur på stranden och ett tidigt dopp i havet. Skönt! Det var en hel del människor som surfade och en skolklass som simmade. 

Tyvärr var vädret inte riktigt på vår sida, det var för mulet för att kunna sola. Trots detta så spenderade vi timmar på stranden, badade och bara tog det lugnt,

Jag köpte mig nyligen en ny, snygg (turistig) handduk

Marianne, Sarah and Harmony. Thanks girl for a great time!

Where I truly belong

Helgen som varit

Igår så hade vi au pair fest. Perrine, min franska kompis hade huset för sig själv så det var där vi hamnade. Mycket trevlig kväll, go mat och bra sällskap.

Spindeljakt hann vi också med. Vi var ett gäng tjejer som skulle sova över där. Lea la sig på sängen. Plötsligt skriker hon till. Ovanför huvudet är en stor huntsman (spindel, hyfsat ofarlig). Perrine sprutade insektsmedel på den, den ramlar ner i sängen och fortsätter springa runt. Hon sprayar mer och den lever fortfarande. Efter några hysteriska minuter är den bruna spindeln vit och stilla. Lea sov inte i den sängen.

Under hela helgen så är det Multiculture festival i Canberra. Vi styrde stegen dit. Det var betydligt större än vi hade förväntat oss. Nästan varje gata i staden var fylld med vita tält, flaggor och lukten av mat från världens alla hörn. Häftigt att se.

Männen från Dubai hade byggt upp ett mini- Dubai. Imponerande

Eftermiddagen bestämde jag mig för att lite egentid. Med en bra bok, en dagbok och en nyköpt kaffe så promenade jag bortåt och satte mig i gräset. Jag promenerade runt i min förort. 

Värmen är skön. Att bara sitta så här är underbart. 

efter regn kommer alltid solsken

Senaste veckan andra stora grej måste vara att min värdmamma har köpt sig en kaffemaskin. Inget mer näskaffe! Hon kom hem med den sent en kväll och vi var alla väldigt nyfikna. Kvällskaffe är numera standard.

Det smakar riktigt gott, som cafékaffe och ser ut som cafékaffe. 

Idag har jag och pojkarna pysslat och byggt ihop ett slott. Tidskrävande, roligt och väldigt spännande för alla. Jag hade ingen mall att gå efter utan tog vad jag hade och gjorde lite hur som. 

"Marianne, jag har färg i ansiktet" Lika glad för det

Resultatet! Är inte det den finaste borg som ni någonsin har sett?! Nu sitter pojkar och leker Prins och prinsessa med vår nybyggda borg

Senaste dagarna

Pratade min mamma igår på skype och hon  att jag nu får tag i mitt bloggande. "Vi vill ju veta vad du gör" Så här kommer en lite uppdatering om de senaste dagarna.

Jag har inte spenderat alldeles för många timmar i den 40° hettan.

Jag har lekt en himla massa med mina pojkar.

Jag har hängt en hel del med kompisar. Både au pairer och australiensare. Vi har fikat, haft grillkväll (både lördag och söndag kväll!), ätit glass och bakat. Har hittat en kompis som bor 5 min cykelväg från mig så vi har hängt en del.

Har spenderat timmar på träningscykel med podcast i öronen. Och idag var första dagen som jag faktiskt sprang utomhus på väldigt länge. Oerhört skönt.

Största grejen för min värdfamilj har nog varit skolstart. Aiden och Lachlan började skolan denna veckan (något som liknar förskolan)

De har varit riktigt exalterade över detta "att gå till Big boy school" 

"Friday Breakfast" Jag och pojkarna brukar göra något särskilt. Den här gången så bakade vi scones. 

Solnedgång över Canberra, en stad som jag snart lämnar