Fredagsmys!

Jag har haft pojkarna hela dagen idag. Det innebar att Elin och jag hade huset för oss själva under kvällen (när de somnat). Efter antal timmar i poolen och en bit på cykel så var pojkarna riktigt trötta. Yes, tänkte jag. Då somnar de bra ikväll. De gjorde de också.

Jag satte dem i badet och Elin och jag fixade middag. Svensk tacos, riktigt riktigt gott!

Och jag håller fortfarande fast vid att maten smakar bättre om man lägger upp den fint

Alla åt med god aptit. Vi har ätit wraps förr, men då med kyckling eftersom, enligt mamman så äter pojkarna inte köttfärs. Men de gör dem. 

När huset blev tyst så hade jag och Elin fredagsmys. Första gången under min tid här som jag köpt godis... Gott var det! Från Ikea i Melbourne hade Elin med sig glögg. (Vi drack inte särskilt mycket för den smakade alldeles för mycket alkohol) Vi satt i soffan och åt gott och såg på film.

På tvn gick en film som hette The First Daughter. Jätte bra film. Förutom slutet! Usch vad upprörda vi både blev. Och klaga inte på reklampauserna hemma. Här är de var 5e minut. De är kortare, men det blir lite svårt att få ett sammanhang i filmen när de är reklampauser mest hela tiden.  

Återförening!

Igår kom min fina vän, Elin på besök. Tjejen som jag spenderade mina dagar i Sydney tillsammans.
Efter pepparkaksbaket så satte sig pojkarna och jag i bilen och åkte till busstation. Eftersom vi ändå åkt så långt (in till stan) så bestämde jag mig för att gå till en ny lekpark. Vilket äventyr för grabbarna!L Hela lekparken var inspirerade av vatten. Jag är glad att jag valde att åka dit en dag då det var 32° och sol. Både sandaler, byxor och pojkar i allmänhet var våta.

 Lachlan är verkligen en liten linslus. Huvudet på sne och ett stort leende på läpparna.

Ni förstår kanske nu varför byxorna blev blöta

Men det här är roligt!

Picknick är ett måste. Aiden åt nog hälften av pepparkakorna själv.

Åh så roligt att ha en kompis här! 

Någon att skratta, prata och bara ha roligt med. Jag ska erkänna att jag faktiskt ibland, omedvetet ramlar över till engelska. Det har bara blivit så naturligt. Men visst är det skönt att kunna prata svenska. Kunna prata om allt. Utbyta erfarenheter. Vi har haft väldigt olika au pair upplevelser. Hennes betydligt sämre än min. Hon kom inte bra överens med sin familj, varken med barn eller föräldrar. Familjen var väldigt rik och värderingarna var lite fel. Föräldrarna bestämde sig för att skilja sig och Elin blev utan jobb. Då är jag väldigt tacksam för min familj och hur jag har det. Elin säger att det är skönt att se att Au Pair tiden faktiskt kan vara en rolig tid. På samma gång så är det skönt att kunna prata om det som man tycker är dåligt. (För allt är inte perfekt för mig heller alltid.) Vi båda har kommit fram till samma slutsats. Sverige är bra. Vårt skol- och vårdsystem. Kulturen. Maten. Och barnuppfostran. Vi vill båda att våra framtida barn ska få växa upp i Sverige. 

Fredagen har också varit en väldigt bra dag. Jag har länge funderat på att ta pojkarna till badhuset och nu när vi ändå var två "vuxna" så blev det verkligen. Pojkarna är definitivt inte rädda för vatten. 

Pepparkakor

Japp, det är vad vi har gjort idag, bakat pepparkakor!

Dagen började med paket från mig till mina pojkar.

Så här glad blir man av att få en helt egen kavel!

(Om ni har barn så är det ett måste. Bakningen blir mycket roligare när man själv får kavla ut. Och alla kan vara sysselsatta på samma gång)

Spänningen stiger... Nästa paket innehöll pepparkaksmått. Nu har vi allt vi behöver för att baka.

Efter lite telefonassistans från mamma om hur mycket mjöl jag ska ha i degen så kör vi igång. Vi kavlar, skrattar och gör alla möjliga former. Pojkarna är på superbra humör och framtiden som bagare ser ljus ut för dem. 

Jag håller mig till lite mer traditionella former.

Medan pojkarna gör både hammare, elefanter och hundar. Min favorit var fjärilen!

Och ja, en del av plåtarna blev lite brända. Men så är det när man bakar med två fyraåringar. Det är verkligen fullt upp. Is it thin enough now, Marianne? /  I'm making a dog! /  Noooo, I broke my pig /AAAAH, I made a hammer! 

Det var en minst sagt intensiv och intressant morgon. Alla var på bra humör och fick mig lite julkänsla, trots att det är 32° utanför dörren.

Och som min facebookuppdatering sa, min mage känner av att jag bakat pepparkakor. För finns det någon som kan säga att de föredrar färdiga pepparkakor framför degen?! Inte då jag. 

100 days

Idag har jag varit i Australien i 100 dagar.

Jag har lärt mig mycket under den här tiden. Både om Australien och om mig själv.
Jag ser på landet med andra ögon nu än vad jag gjorde för 99 dagar sedan. De första, säg 1,5 månad så var allt spännande. Allt var nytt och det var verkligen ett äventyr. Nu har tre månader gått i min värdfamilj. Vilket innebär halvtid. På ett sätt har det gått jättefort och på ett annat sätt så känns det som att jag nyss kom. Mitt liv här i Australien har blivit en typ av vardag. En ganska annorlunda vardag. För jag är här utan familj och vänner. Som tur är så har jag ju en "extra" familj här och vänner, det har jag också skaffat mig.

Det som är skönt med att det blivit vardag är att jag inte längre är osäker. Jag vet var saker i huset finns, jag vet det snabbaste vägen till stan och jag känner mina pojkar nästan utan och innan. Under min lediga tid leker jag inte turist lika mycket längre. Istället går jag till gymmet, lunchar/fikar med kompisar. Jag vet numera hur jag ska svara när någon jag möter säger "Hi, how are you doing?" (Det är mer än artighetsfras än början på en konversation.) Pengasystemet förstår jag bra (Fast jag räknar ändå ibland om till svenska kronor).

Jag är den enda svenska au pairen här i Canberra. Vilket gör att engelska är det enda språk som jag pratar. Förutom när jag skypar. Jag tänker på engelska. Ibland har jag tillochmed svårt att komma på ord på svenska. Vilket resulterar i att jag skriver anteckningar på engelska. Dock har jag fått höra att jag fortfarande pratar med dialekt. Den kommer nog ta ett bra tag(om alls) att få bort. Förutom med familjen så hänger jag mest med internationella människor så då blir det en mix av alla möjliga dialekter. Svårt att få en australiensk accent då. Men jag förstår australiensk slang väldigt bra. Och pratar väl kanske lite så själv...

Efter 2 månader i Canberra så sa jag fortfarande att staden blev mer och mer intressant desto mer tid jag spenderar här. Det stämmer nog inte längre. Visst upptäcker jag nya saker med jämna mellanrum. Men så väldans party är det inte här. Jag behöver ingen karta för att ta mig runt. Jag hittar vägen av mig själv.

Jag har insett att jag har har bra fantasi, jag är påhittig och bra med barn(med min bakgrund som simlärare och scoutledare vore det väl konstigt annars). Jag anpassar mig lätt till nya situationer. En helt ny kultur, både mat, språk och en annan familjs rutiner. Jag har lätt för att lära känna nya människor (visste jag också sen innan). Jag testar på nya saker och försöker att göra det mesta av min tid här. Jag håller mig borta från mycket sött men unnar mig ändå australienska delikatesser (timtim är för gott för att undvika). Jag har vuxit som person här borta. Jag ser med andra ögon på mitt liv.

Att vara borta från vänner och familj så här länge får mig verkligen att uppskatta vad jag har där hemma. Hur viktigt det är att ha människor runt omkring sig. Och vissa saker som man bara tar för givet blir extra viktiga här.

Jag trivs fortfarande väldigt bra här. Blir mer och mer trygg i familjen. Mina värdföräldrar och jag följer en serie tillsammans, så väldigt många av veckans kvällar, efter att pojkarna somnat tillbringar vi i soffan. Jag har en ganska trygg tillvaro. Jag bor och äter gratis. De ger mig pengar som jag gör att jag kan roa mig. På samma gång så ser jag verkligen fram emot när min au pair tid är slut. När det är dags för mig att uppleva resten av Australien. Återgå till den känslan som jag hade den första månaden. Allt är nytt och spännande. Jag ska ha mitt äventyr i Australien.

Aningen skrämmande

Jag blev minst sagt chockad igår morse när jag gick ut i köket. Jag möttes nämligen av en spindel.

Nu snackar vi ingen liten en. Först tänkte jag mest, jag låter den helt enkelt vara. Sen slår det mig att jag befinner mig i Australien och att hälften av alla djur här är giftiga. Borde jag ta pojkarna ut ur huset? Jag ringer min värdmamma och berättar om problemet. Jag hör att hon blir orolig. Hon frågar Om du jämför den med ett äpple är den större eller mindre? Större. Är den hårig? Ja. Då är det nog Australiens... Nu är jag nästan säker på att hon ska säga farligaste spindel. Största spindel blir dock svaret jag får. Jag pratar vidare med min värdpappa som berättar att den inte är giftig. Men det gör nog lite ont om den biter dig. Han ger mig tips om hur jag lättast gör mig av med den.

Jag trodde inte att jag var rädd för spindlar. Men efter att ha sett denna så kan jag säga att det var lite skrämmande. Större än ett äpple alltså. Hårig och med en stor kropp och horn(?)

Min kväll avslutades betydligt lugnare. Jag lagade rabarberpaj som verkligen gick hem hos min värdmamma. Vi satt och pratade och insåg att det är halvtid nu. Betyder detta att vi måste börja kolla efter en ny au pair snart? 

Den gick åt så snabbt att jag inte ens hann ta ett kort innan. Gott var det då!  

Min helg

Det blir mer och mer tydligt. Det vi Au Pairer gör är äta. Inget fel med det. Det är roligt att laga mat/fixa frukost ihop och det är ett väldigt trevligt sätt att umgås på.

Jag började lördagsmorgonen med att åka till gymmet. Sprang på löpbandet och körde ett styrkepass (Grit), riktigt skönt. Åkte hem till Kristina och vi fixade en mycket god och nyttig brunch.

Den lilla, gula glasburken längst till höger innehåller vegemite. En... australiensk delikatess. Vi bestämde oss för att testa. Och fy fasiken. Måste vara det värsta jag någonsin smakt. Jäst, salt och helt fruktansvärt. Men jag antar att det är ännu en sak att bocka av från "Att göra i Australien- listan" 

 Ja, mango och banan har blivit våra favoritfrukter.

Har börjat dricka mer och mer te här. 

Eftermiddagen, kvällen och söndagsförmiddagen spenderade tillsammans med min finska kompis. Rätt kul, i Finland måste man läsa Svenska i skolan. Detta innebär att hon förstår mig om jag pratar svenska och ibland så kan hon svara på svenska. 

Vi spelade brädspel. Trivial Pursuit. På australienska, vilket faktiskt var jätte svårt. Frågorna handlade nästan bara om australienska människor, tennisspelare, country sångare, filmer o.s.v. Men roligt hade vi!

Bytte till Scrabble. I början var det svårt. Men desto längre vi spelade, desto mer insåg vi att vi faktiskt är rätt bra på det här med engelska ord. 

Vi stuvade om och gjorde oss vackra. (Det där med smink har inte varit särskilt använt det senaste. Ingen idé att göra sig iordning om man ändå bara ska vara hemma/ i lekparken med pojkarna. Så därför var det extra roligt igår kväll!) 

Jag har haft en upptagen vecka så jag var väldigt glad över att komma ifrån huset och göra något helt annat!

Stack till stan och åt mat (riktiga hamburgare, ingen donken style här inte), drack en öl, spelade biljard och dansade. Vi hade en riktig toppenkväll! 

Till frukost lagade vi pannkakor och såg på Les Misérables. Mysmorgon helt enkelt!

Nyttigt och onyttigt

Jag började denna onsdag med att åka till badhuset. Åh, va skönt det var att simma igen. Fick en rundtur på gymmet och en veckas fri tillgång. Jag vet då var jag befinner mig denna helgen!

I postlådan låg ett brev från mamma och pappa. En hälsotidning, på svenska! Vilken toppenbra kombination. Jag kunde inte hålla mig från att börja läsa. La mig på golvet och gjorde magövningar. 

Det var den hälsosamma delen av dagen.

Kvällen spenderades nämligen på ett chokladcafé tillsammans med en finsk au pair.

Ojoj. 

Jag åt glass. Det är sant, jag är ingen stor chokladfantast. Första glassen i Australien för den delen också. Blir väl annorlunda när sommaren (och pappa-glassfantasten) kommer!

Aino drack/åt choklad med hallon + att hon köpte sig en liten (dyr) choklad. Men smakar så kostar det har jag hört!

En månads väntan!

Idag är det exakt en månad kvar tills jag ska få se min älskade familj igen!

Jag längtar verkligen. 

Att fira jul här i Australien kommer att bli så annorlunda:

- Det är mitt i sommaren, 30°. Ingen snö och minusgrader här inte

- De firar den 25e december och inte den 24e 

  (vilket också innebär att det är ingen tomte som kommer utan paketen hittar man i strumpan)

- De äter en kall lunch, bestående av seafood

  (Inget stort julbord med allt gott som det innebär)

- Inga tända ljus och adventsljusstakar i fönstren

  (behövs väl inte i den värmen)

- Ingen Kalle Anka

Jag kan fortsätta att räkna upp saker som kommer vara annorlunda och som jag faktiskt kommer att sakna. Julen är min favorithögtid. Med allt den innebär, snön, tända ljus, maten, godiset, dekorationerna och stämningen, att alla är så glada. Jag älskar julen. 

Så ja, det kommer bli annorlunda. Därför är jag extra glad över att min familj kommer hit för att fira den med mig. När allt annat är annorlunda så har vi åtminstone varandra. Det lär bli en jul som vi sent glömmer!

Ett kort från julafton för två år sedan. Men det är så jag alltid firat julafton, med massa mat och familjen!

Finklädda (ni matchar varandra väldigt bra) och med ett stooort leende på läpparna

Ni är bästa föräldrar man kan ha! 

Namadgi National Park

Söndagen har, tillskillnad från lördagen, spenderats lite mer aktiv. Jag och två andra kompisar har nämligen "bushwalkat", gått omkring i bushen helt enkelt.

Något som det finns gott om i Australien är naturreservat. Natur är (nästintill) bevarad i sitt naturliga skick. Det är ganska häftigt att se. Hur man först befinner sig i en storstad, kör en bit med bilen och helt plötsligt befinner sig mitt bland bergen. Snacka om att vara mitt i ingenstans.

Så vi börjar ta oss upp för berget. Om vi säger så här, tillbaka vägen gick betydligt snabbare. 

Att pausa med jämna mellanrum är skönt. 

Lite busig måste man få vara! 

Finns inte så mycket blommor här tycker jag, därför blev jag väldigt glad när jag såg dessa.

Vi närmar oss toppen av berget. Se upp! 

Framme! Berget som vi står på nu är ett av de högsta i den här delstaten.

Idag har jag inte bara pratat engelska utan faktiskt också franska! Dessa två tjejer är äldre än mig och kommer från Frankrike. Och det är väl ingen hemlighet att fransmän och fransyskor inte är experter på franska. Så ibland när de pratar franska med varandra så svarar jag dem på franska eller säger helt enkelt Je comprend, vilket betyder Jag förstår. Båda blev väldigt förvånade i början. Så idag sa Hélène till mig "You're the best Marianne. Both in english and in french!" Jag agerade deras guide när de inte förstod vad australiensarna menade.  

Så under mitt år i Australien kommer jag inte bara förbättra min engelska. Jag kommer även försöka ta upp mina franskakunskaper!

Ganska tillfreds med livet.

Det var en sån härlig plats. Tyst och lugnt.

Så när det blir för lugnt så får man ta och leva lite farligt!

Jag tror inte riktigt att ni förstår hur högt upp det här är. Men att sitta och gunga med fötterna var lite av living on the edge känsla. Bokstavligt talat. 

Det var absolut fint här uppe. Men jag måste säga, att efter att jag besökt Grand Canyon (USA, förra året) så blev jag inte lika imponerad som mina vänner.

Det häftigaste med de här bilderna är att de är helt oredigerade. Förstår ni vilka vackra färger det är. Gillar verkligen den här bilden. Konstrasten mellan allt.

En annan sak som är väldigt konstigt är jag nu kan säga att kängurur nästan har blivit en del av vardagen. 

Den australienska vildmarken. Vackert. Rofyllt. 

Himlen är fortfarande blå, men jag ville visa att det faktiskt kan vara lite moln på den också! 

Good Saturday

Vilken bra helg jag har haft! Fullt upp från morgon till kväll. Träffat massa vänner och haft det riktigt roligt!

Igår så stod julklappsshopping på agendan. Skönt att ha börjat åtminstone. Nu kan jag bocka av några saker från listan. Vi var tre kompisar som åkte iväg och humören var på topp. Jag köpte även något som jag för tre månader aldrig hade kunnat tänka mig att ta på mig. Ibland(läs ofta) när man är ute i det här landet så är det väldigt varmt och då vill man inte ha jeans. I vissa fall är shorts inget bra alternativ. Detta är något som jag länge funderat på. Lösningen på problemet stavas c l o w n b y x o r. Jag hade tänkt mig ett par svart/vita som inte drar till sig så mycket uppmärksamhet. Men Kristina övertygade mig att ta ett par, lite mer färgglada. Och jösses vad jag är nöjd! Jag vill inte ta av mig dem, de är så bekväma! (Fotona är just nu under sekretess då jag ser fullständigt galen ut på de flesta av dem)

När shoppning var gjord kände vi oss inte riktigt färdiga med varandra. Min värdfamilj var bortresta så vi arrangerade en filmkväll. Myspys på hög nivå. Mycket mer än så behövs inte för att göra en riktigt bra lördagskväll

Fixade och donade lite innan mina kära vänner knackade på dörren. 

(Eller åtminstone en av dem, den andra körde fram och tillbaka på gatan minst tre gånger)

Mangosäsongen är nu här och jag kan inte förklara hur gott det är! Det här är nog den mest perfekta mangon jag både sett och ätit. 

En annan frukt som är betydligt bättre i Australien är bananerna. De håller mycket längre och smakar mycket godare. Jordgubbar däremot är Sverige bättre på. Ja, bär i allmänhet. De är större, men mer smaklösa här. 

Mat är det vi gillar bäst

Om man skulle fråga mig vad jag gör med mina Au Pair kompisar så skulle svaret bli: ÄTER. 

I alla dess former, vi fikar, vi bakar, vi lunchar och vi går på restaurang. 

Ett väldigt roligt och framförallt gott sätt att umgås på. 

Igår så var det Kristinas födelsedag. Dagen innan så träffades vi och bakade banana bread tillsammans. Både enkelt och gott. (Blandning mellan bröd och kaka kan man säga)

Förutom banana bread så gjorde vi även en äppelpaj. Det var riktigt gott, smakade lite som hemma. Äpple, kanel och vaniljglass. 

Torsdagskvällen spenderades på en Indisk Restaurang. Maten var god men det som irriterade mig var att man fick betala extra för riset. Och det fick vi inte reda på förrän notan låg på bordet. Men men, så kan det vara. Vi hade en trevlig kväll och jag träffade några andra skandinaviska au pairer. Två från Danmark och en från Finland. Jag kunde prata svenska och de förstod mig.  

När vi lämnade restaurangen så stötte vi på den här filuren. En possum (pungråtta). Mitt i stan. Det är inte något man ser varje dag