100 days

Idag har jag varit i Australien i 100 dagar.

Jag har lärt mig mycket under den här tiden. Både om Australien och om mig själv.
Jag ser på landet med andra ögon nu än vad jag gjorde för 99 dagar sedan. De första, säg 1,5 månad så var allt spännande. Allt var nytt och det var verkligen ett äventyr. Nu har tre månader gått i min värdfamilj. Vilket innebär halvtid. På ett sätt har det gått jättefort och på ett annat sätt så känns det som att jag nyss kom. Mitt liv här i Australien har blivit en typ av vardag. En ganska annorlunda vardag. För jag är här utan familj och vänner. Som tur är så har jag ju en "extra" familj här och vänner, det har jag också skaffat mig.

Det som är skönt med att det blivit vardag är att jag inte längre är osäker. Jag vet var saker i huset finns, jag vet det snabbaste vägen till stan och jag känner mina pojkar nästan utan och innan. Under min lediga tid leker jag inte turist lika mycket längre. Istället går jag till gymmet, lunchar/fikar med kompisar. Jag vet numera hur jag ska svara när någon jag möter säger "Hi, how are you doing?" (Det är mer än artighetsfras än början på en konversation.) Pengasystemet förstår jag bra (Fast jag räknar ändå ibland om till svenska kronor).

Jag är den enda svenska au pairen här i Canberra. Vilket gör att engelska är det enda språk som jag pratar. Förutom när jag skypar. Jag tänker på engelska. Ibland har jag tillochmed svårt att komma på ord på svenska. Vilket resulterar i att jag skriver anteckningar på engelska. Dock har jag fått höra att jag fortfarande pratar med dialekt. Den kommer nog ta ett bra tag(om alls) att få bort. Förutom med familjen så hänger jag mest med internationella människor så då blir det en mix av alla möjliga dialekter. Svårt att få en australiensk accent då. Men jag förstår australiensk slang väldigt bra. Och pratar väl kanske lite så själv...

Efter 2 månader i Canberra så sa jag fortfarande att staden blev mer och mer intressant desto mer tid jag spenderar här. Det stämmer nog inte längre. Visst upptäcker jag nya saker med jämna mellanrum. Men så väldans party är det inte här. Jag behöver ingen karta för att ta mig runt. Jag hittar vägen av mig själv.

Jag har insett att jag har har bra fantasi, jag är påhittig och bra med barn(med min bakgrund som simlärare och scoutledare vore det väl konstigt annars). Jag anpassar mig lätt till nya situationer. En helt ny kultur, både mat, språk och en annan familjs rutiner. Jag har lätt för att lära känna nya människor (visste jag också sen innan). Jag testar på nya saker och försöker att göra det mesta av min tid här. Jag håller mig borta från mycket sött men unnar mig ändå australienska delikatesser (timtim är för gott för att undvika). Jag har vuxit som person här borta. Jag ser med andra ögon på mitt liv.

Att vara borta från vänner och familj så här länge får mig verkligen att uppskatta vad jag har där hemma. Hur viktigt det är att ha människor runt omkring sig. Och vissa saker som man bara tar för givet blir extra viktiga här.

Jag trivs fortfarande väldigt bra här. Blir mer och mer trygg i familjen. Mina värdföräldrar och jag följer en serie tillsammans, så väldigt många av veckans kvällar, efter att pojkarna somnat tillbringar vi i soffan. Jag har en ganska trygg tillvaro. Jag bor och äter gratis. De ger mig pengar som jag gör att jag kan roa mig. På samma gång så ser jag verkligen fram emot när min au pair tid är slut. När det är dags för mig att uppleva resten av Australien. Återgå till den känslan som jag hade den första månaden. Allt är nytt och spännande. Jag ska ha mitt äventyr i Australien.