Barnakärlek

Igår fick jag en liten uppenbarelse om vad det är som är så underbart med barn. Varför föräldrar tycker att det som barnen gör är så fantastiskt. När jag var yngre så, det bästa min mamma kunde få i present var något som jag eller min bror gjort. Otaliga antal teckningar, pyssel av olika slag, pärlplattor m.m. När jag blev äldre (läs tonåring) så ändrades det. Jag tyckte mamma var töntig som tyckte att pärlplattor var fint. Men nu förstår jag verkligen vad det handlar om. Jag blir så innerligt glad när pojkarna ger mig en teckning. "This is you, Marianne". Igår så var det julfest på skolan. Alla barnen sjöng. Vissa högre än andra. Men det var så fint. En av sångerna hette "You are my Sunshine", när sången var slut så skulle alla barn lämna en blomma till någon i publiken. Mina pojkar kommer då med varsin blomma, ger den till mig och säger "I love you!" Då smälter man verkligen.

Alla familjer skulle ha med sig någon mat. Jag tog med mig vattenmelon

Nedan för detta så sitter alla barn och spelar och sjunger. Men jag vill inte lägga ut bilder på andra barn så istället får ni se massa pyssel. 

Sen på kvällen så åt jag och pojkarna middag för oss själva. Jag lagade kycklingwok (mums!) Det går lite trögt i början för tvillingarna. En av dem kryper upp i mitt knä, ber om hjälp och viskar i mitt öra "I love you". Kille nummer två tittar upp lite avundsjukt. Jag säger då att han också kan få sitta i mitt knä. Jag har ju två ben, ett för varje pojk.

Har jag nämnt att jag trivs ganska bra här?