One month

Nu har jag spenderat en månad här i familjen, en månad! När hände det egentligen? Tiden har verkligen bara flugit förbi. Samtidigt så känns det som att jag varit här så oerhört länge. Det är inte längre genant att öppna kylen för att jag är hungrig, jag går runt i mjukisbyxor halva tiden, pojkarna och jag är bästa vänner. Jag kan retas med pappan och mamman ger mig skoråd. Allt känns så bra!

I måndags hade jag varit hemifrån i en månad. Att lilla jag, för en månad sen och 6 dagar sen satte mig ensam på en flyg till andra sidan jorden. Min au pair pappa berömde mig igår. Du är en tuff tjej, att göra en sådan resa som 18 åring. Allt har gått mycket bättre än jag kunnat drömma om. Jag kände mig inte ens jet-lagad de första dagarna!

Något som fortfarande inte här helt lätt är väl maten. Deras största mål är på kvällen och till lunch äter australiensare vad jag skulle kalla fika. Två mackor är standard. Men min familj har varit väldigt förstående så jag gör mig en sallad, kokar ett ägg, äter mat som blev över från gårdagen, eller lagar pannkakor till allihopa!

En månad har gått i familjen. Det innebär att jag bara har fem månader kvar tills vi ska säga hejdå. Det kommer blir tufft. En av lillkillarna säger nästan dagligen "You gonna stay in our house whoooole day" Och jag tror inte att han menar en dag, utan en ganska mycket längre tid. Mamman och pappan säger ungefär samma sak "Vi kommer aldrig att hitta en ny Marianne..." Så jag försöker att inte tänka på det för mycket utan att leva i nuet. Det här är mitt liv för tillfället och jag försöker ta tillvara på tiden så mycket jag bara kan.

Pojkarna som förgyller mina dagar!