Äventyr i Australien
Här skriver jag om mitt livs äventyr som Au Pair i Australien
onsdag 28 maj 2014
See ya Australia
Det började med min värdfamilj, kunde inte önskat mig en bättre. Mina två värdbarn var underbara, så många skratt de gett mig, så mycket kärlek och så många kramar och teckningar jag fått. Att vara Au Pair förberedde mig på vad som kan komma i framtiden. Hur hanterar man barn som vill göra allt utom att äta, hur får man dem att borsta tänderna och vilka lekar fungerar bäst när humören sjunker. Min fantasi och mitt tålamod har förbättrats. Att bo i en stad så länge gjorde att jag verkligen lärde känna den, jag visste vart jag skulle och hur jag snabbast tog mig dit. Mitt lokalsinne utvecklades. Jag fick riktigt bra vänner, både massa internationella människor men även australiensare som visade mig landet från insidan. Jag firade nationaldagen tillsammans med Sarah och Harmony och kände mig som en riktigt Aussie. Min värdpappa och Genevieve har gjort att jag fått med mig en hel del slang.
Jag kan knappt sätta ord på hur fantastiskt jag hade det sedan när jag började att resa. Familjen kom och hälsade på över jul och nyår och vi såg otroliga saker. Att få dela min upplevelse med dem var så fint. Att se dem var underbart. När Au Pair tiden sedan var över möttes jag upp av Cornelia. Vi var vänner innan, men att leva så tätt in på varandra så länge gör att man växer ihop. Nu vet vi precis vart vi har varandra, och så mycket som vi nu vet om varandra gör att vi förmodligen behöver förbli nära kompisar ett bra tag till... Förutom alla skratt och saker vi sett så är fördelen att resa ihop med någon att man inte alltid behöver vara stark. Man är stark i omgångar. Hjälps åt. Sen är det bara positivt att ha någon att dela äventyret med, prata om allt vi sett och de människor vi mött.
Jag skulle vilja nämna alla som jag mött. För utan dem så skulle inte resan blivit den samma. De små sakerna som är lika viktiga och minnesvärda som de stora händelserna. Som Åsa, vi blev så bra vänner att vi kunde säga "Nä, idag behöver jag vara ensam", för att nästa dag ligga och topless sola tillsammans på stranden. När jag träffade Jemma och Mike kunde allt hända, oftast handlade det om mat, men kunde lika gärna bli laguunbad med kläderna på eller paddla kajak och hamna mitt bland delfinerna. Nu kan jag inte nämna alla som jag mött för då skulle ni aldrig orka läsa detta. Men jag vill ändå säga tack till alla som gjort denna resan till vad den blev. Ett oförglömlig minne.
Australien kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta. Jag blev inte särskilt klokare på framtiden, men jag blev klokare på mig själv. Jag vet vem jag är och har insett vad som är viktigt i livet. Ta bort de människor eller saker som sänker dig och ta till vara de du har, de människor som får dig att växa. Skratta mer än vad du tror är okej. Var galen ibland. Gå utanför din trygghetszon, gör det där du vill men inte riktigt vågar. Jag kom hem och känner mig betydligt mer självsäker (mamma tycker dock att jag var rätt självsäker redan innan jag åkte) och redo för livet. Jag kommer definitivt att återvända till Australien, kanske inte det närmsta åren, men i framtiden. Det är aldrig hejdå, det är alltid See ya.
Bloggen kommer att finnas kvar. Den heter Mariannesresa och min resa fortsätter. Jag kommer inte att uppdatera ofta, men när det är dags för nästa stora äventyr så kan ni med sannolikhet läsa om det här!
Sista besöket i Sydney
lördag 3 maj 2014
Fremantle
Har flyttat ut till Fremantle, ett mysigt litet samhälle 20km väster om Perth. Vandrat omkring. De har västra Australiens största marknad, första byggnad och största fängelse. Och allt det har jag hunnit med att se.
På marknaden kan man spendera timmar. Åt lunch och log åt livet.
Eftermiddagen spenderades på fängelsets mark. Snarare under mark. Jag gjorde en tunneltur. Vi klättrade 20m nedåt genom limestone. Fick krypa genom grottor som fångarna byggt för att pumpa upp färskvatten och åka båt i "kanalen". Det var riktigt häftigt.
Ikväll såg jag en vacker solnedgång och nu ska jag gå tillbaka till mitt pirathostell
torsdag 1 maj 2014
First day on the westcoast
Idag har jag promenerat runt i Perth. Största staden på västkusten. Den känns ganska lite, men ändå så bor det 2 miljoner människor här, vilket är fler än i Stockholm! Efter vad jag hittills sett så verkar det vara en lugn och fin stad.
måndag 28 april 2014
Avskedsmiddag
I lördags så flög Cornelia från Cairns till Sydney. Hennes resa är nästan över. Själv har jag några veckor kvar.
Eftersom fredagen var vår sista kväll tillsammans så gick vi ut och åt fint. Att beställa vad vi ville ha utan att titta för mycket på priset.
Vi körde på pizza och sallad på en fin restaurang med utsikt över havet. Det var den godaste pizzan jag har ätit! Med lax och pesto ovanpå.
Vi åt i lugn och ro. Gick runt kvarteret för att hinna bli liiite hungriga innan det var dags för efterrätt. Ice cream tasting deluxe. Schweizisk glass.
En bra kväll efter två fantastiska månader som sambos
Palm Cove
Nu reser jag själv. Det känns konstigt men är samtidigt väldigt skönt. Göra vad jag vill, när jag vill och äta vad jag vill, när jag vill.
Åt en riktigt smarrig frukost p å balkongen och tog sedan en buss norrut. En timmes resa från Cairns, destination Palm Cove. En mycket liten stad, by snarare. Jag är så glad att jag åkte. Det är fantastiskt här.
Stranden var fin och nästan öde. Perfekt för solning, människorna är trevliga och maten är god. Fish and chips till lunch och iced coffee efteråt. Är man på semester så är man!
Om inte det här är paradiset då vet jag inte vad!
Fina vänner
lördag 26 april 2014
Cairns
Senaste veckan har varit den mest händelserika. Så mycket som vi har gjort, upplevt och sett. Vi befinner oss nu i Cairns. Cornelia och min sista destination tillsammans.
Vad vi hunnit med:
lördag 19 april 2014
Koala Village
fredag 18 april 2014
Maggie
Vi hittade ett fint vattenfall som vi badade i. Det var som massage!